Nathalie

Det är inte lätt och det är inte kul, det är jobbigt, det gör ont och det tar tid... speciellt när det är så att man inte vill släppa, inte vill vara utan. Det som är ännu mer synd är att något som har vart så bra, något som har betytt så mycker och något som faktiskt har fungerat kanon igenom allt det vi gått igenom ska sluta så tvärt och så....oförklarligt. Men som jag skrivit tidigare kan jag inte göra något, jag kan inte och jag kommer inte. Var det nu man skulle sätta på sig hatten och försäka att bara gå vidare med ett brett leende på läpparna? Well, jag ska försöka, jag ska göra mitt bästa, jag ska göra allt jag kan... för mig själv.

Det kommer antagligen att se konstigt ut och känns konstigt för er att läs amin blogg på svenska, och det känns ännu konstigare för mig att skriva på svenska, det kan bli så att jag pendlar mellan svenska och engelska...beroende på vad jag skriver om osv. Hoppas att det är okej.

Solen skiner, fåglarna kvittrar, det är klarblå himmel och snart är det lunch. Sätta på sig hatten var det va(och leendet!?)... Time to go.